fredag 22 september 2017

Höstigt


Alla uppskattar inte min älskling

Har boendestöd två gånger i veckan för hjälp med struktur och planering med anledning av min asperger. Detta har överlag fungerat väl. Har också en katt på 11 månader som är min lille älskling, min sambo och som bor i lägenheten nästan lika mycket som mig.

  1. Igår meddelade  chefen för Boendestödet mig att några av hennes anställda tycker katten är busig och är rädda för honom. Jag funderar över vem som "äger" problemet? Måste jag låsa in min katt, eller skall jag kräva att boendestödet skickar personal som inte är  katträdda? Katten är absolut inte elak, men han är en unge och vill busa ibland samt att han är väldigt social och gärna kryper upp i knät. 


Tar gärna emot reaktioner 

tisdag 19 september 2017

Kvar men med perm

Är kvar på avdelningen här i Lindeberg. Tiden går långsamt men är väl kanske det som är meningen, att man skall vila upp sig. Jag har fått gå ut idag för första gången sedan i fredags, blev en promenad ner till byn för att köpa en bok och in på Hemköp och köpa lite läsk, lite får man allt unna sig när man ligger inne :-)

Imorgon kommer jag att åka hem på permission. Blir ridning på kvällen och sedan på torsdag möte med boendestödet, hoppas att det går bra och jag får min vilja fram. Jag kommer sedan få träffa läkaren igen på fredag och som jag känner nu hoppas jag att jag blir kvar över helgen. Vill inre hem för snabbt och sen behöva åka in igen, det känns inget bra. Blir i så fall troligen perm på lördag för att åka ner till Örebro och fira lite födelsedag.

lördag 16 september 2017

Jag tänker inte skämmas

Denna gång tänker jag ta upp ett tabubelagt ämnen. Nämligen psykisk ohälsa och sluten psykiatrisk vård. Många ser fortfarande psykiatrin som ett dårhus, ett ställe dit bara de som mår riktigt, riktigt dåligt kommer, personer som inte kan föra ett samtal, personer som är psykotiska, schizofrena etc. 

Jag har de sista två och ett halvt åren vårdas inom slutenvården ett tiotal gånger, har till och med tappat räkningen själv. Vårdtiderna har varit mellan 6-21 dagar. Har varit på olika avdelningar både OBS- enheten i Örebro som har väldigt hög säkerhet med övervakning var tionde minut dygnet runt. Har också varit på avdelning 2 i Örebro som är psykiatrisk vårdavdelning samt i Lindesberg som också är psykiatrisk vårdavdelning. Men på alla dessa avdelningar möts jag av vanliga människor i livets alla skeden och i varierad ålder. Psykisk ohälsa drabbar inte bara en målgrupp, mest finns högutbildade, personer med invandrarbakgrund, personer med funktionsnedsättningar etc. Men de är precis som du och jag.

 Jag har under veckan som varit känt att jag mått allt sämre psykiskt. Jag har signalerat till vården om det men nu i fredags gick det inte längre. Jag sökte psyk akutmottagningen i Örebro. Känns som jag mer eller mindre är välkänd där, får ett glatt hej när jag kommer dit. Satt och väntade en liten stund, tolk kommer, vi samtalar med sjuksköterska, får träffa läkaren och hon bestämmer i samråd med sin bakjour att jag skall läggas in och att det blir Lindesberg. Vill egentligen vara i Örebro för lättare att ta emot besök från kompisar men får väl acceptera läget så som det är nu. Har jättetråkigt här, vad sysselsätta sig med liksom. Har inte träffat läkaren än vilket gör att jag inte heller får gå ut. Annars skulle en promenad inte sitta helt fel. Får se hur länge jag blir kvar, behöver tid att läka. Samtidigt löser en inläggning inte problemen runtomkring med folk som slutar och den biten. Att ta förändringar är inte min aspergerhjärnas starkaste sida :-) 


fredag 15 september 2017

Fin uppskattning

I måndags hade jag ett telefonnummer som ringt till mig gång på gång. Ett Örebronummer och jag kände att detta nummer kanske skulle vara värt att kolla upp. Sökte och fann att det gick till en blomsteraffär. Ringer upp och de säger att de har bud till mig. Hade dock ingen aning om från vem. Fick sedan en vacker höstbukwty levererad som tack att jag varit i Göteborg och föreläst på Audionomprogrammet. Det hade de verkligen inte behövt, men glad blev jag


onsdag 13 september 2017

Jag blir mindre

För tre veckor sedan började jag med Viktväktarna, målsättningen är att gå ner de 18 kg som jag gått upp sedan förra sommaren. Anledningen till min viktuppgång har främst varit mediciner, började mer en ny medicin förra sommaren som har fungerat bra för mig, men med biverkning viktuppgång.

Jag kände att jag måste ta tag i detta vågen kan inte visa mer och mer plus utan jag måste vända trenden. Jag gick därför med i Viktväktarna. Nu har jag vägt mig tre gånger utöver invägningen och är mycket nöjd.

Fösta veckan - 2 kg (wow, så härligt)
Andra vecka +0,5 kg (men jag vet orsaken till det)
Tredje veckan - 1,6 kg (supernöjd)

Har många kilon kvar, vill ner de 18  kg främst som jag gått ner samt gärna lite till. Men det får ta tid, jag måste kunna unna mig saker, ibland får vågen visa plus, det måste vara ok. Viktväktarna får inte bli en belastning. Men känns så härligt att vara på väg

måndag 11 september 2017

Alla slutar eller strukturer bryts

När man som jag har Asperger är struktur oerhört viktigt för att vardagen skall fungera. Utan struktur fungerar jag inte. Eller jo, det kan jag visst göra, har jag en grundstruktur att stå på så kan jag ta förändringar så som att möten kanske blir inställda i jobbet, kompisen som jag skall luncha med blir sjuk etc. Jag har fått stöd från arbetsterapeut att skapa strukturer hemma, lära mig sänka krav och träna på att avsluta saker. Det går att städa hur länge som helst, men gäller att bestämma sig att efter en viss tid eller vissa moment är det klart, då får det se ut som det gör. Jag är lite av en perfektionist, vill ha ordning och reda. Dock börjar jag successivt omvärdera det, ordning ja men behöver inte vara kliniskt rent överallt alltid. Ett stöd för att hjälpa till med begränsningar är mitt boendestöd som kommer hit två timmar i veckan. Då planerar vi vad jag skall göra och ser till att jag planerar in tid för återhämtning. 

Till strukturen hör också att det kan vara svårt att byta professionella kontakter. Att det tar tid att etablera relationer till ny personal eller nya personer i omgivningen. Just nu känner jag att det varit lite väl mycket saker som rubbat min struktur.

I våras bytte jag psykolog, ett stort byte då jag klickade väldigt bra med henne jag hade innan.

I maj meddelas att min arbetsterapeut ej kommer att fortsätta jobba med mig. I maj byts också en av boendestödjarna ut, en av fyra.

I juni meddelas att min kontakt på affektiva skall sluta.

I augusti byts den andra av de fyra boendestödjarna ut.

I september meddelar min SoL handläggare att hon ej kommer bli kvar som ansvarig i mitt ärende.

Min kontaktperson på boendestödet meddelar i september att hon skall sluta, därmed den tredje av fyra boendestödjare slutar.

Idag när boendestödet var här meddelar den fjärde att hon skall sluta. Alla fyra personal byts ut inom loppet av 3,5 månad, helt sanslöst. Nu skall jag alltså öppna upp mitt hem för fyra nya. De är säkert jättebra men det tar tid att lära känna varandra, tid att se vilka rutiner som fungerar just hos mig. Utöver detta ha jag fått nya arbetsuppgifter där jag inte på samma sätt som innan ingår i en arbetsgrupp. De gamla kollegorna finns ju kvar, jag träffar dem, fikar med dem etc. Men blir inte samma sak som innan. Känns som min struktur just nu svajar rejält vilket känns.