torsdag 31 mars 2016

Vattensäng och bubbelbelysning

Jag har via vuxenhab fått möjlighet att deltaga på en kurs vid 6 tillfällen under våren som heter "Varva ner och samla kraft". Kursen går ut på att man får testa på olika upplevelserum där sinnena på olika sätt kommer att stimuleras med målet att kunna varva ner lite grann. Vi kommer också att göra olika avslappningsövningar i grupp.

Idag var första träffen. Vi fick kolla på de olika rummen och blev sedan tilldelade var sitt. Jag fick ett rum med vattensäng och sedan belysning som var som en hög cylinder med bubblor i som ändrade färg. Fanns även möjlighet att kolla på ett bildspel samtidigt men det passade inue mig. Vattensängen var jättehärlig. Aldrig testat det innan och det kändes verkligen avkopplande. Låg och rörde mig lite i sängen just för att få känna av rörelserna. Det som var lite jobbigt är att jag ju inte hör larmet när tiden i rummet börjar ta slut utan jag var tvungen att vara beredd på att någon kunde komma in för att meddela mig så lite svårt att koppla av då.
Upplevelsen av kursen är hittills övergripande positiv så skall bli spännande med nästa tillfälle

tisdag 29 mars 2016

Första joggingturen

Årets första joggingtur utomhus. Inte så långt, inte så snabbt men inte heller jättelångsamt. Och så avkopplande och härligt. Detta måste göras om

måndag 28 mars 2016

Pappa du skall bli smart

Du skall få den mutter med post som du saknat. Ne skämt åsido. Vi skulle byta till sommardäck på min bil igår. Tog på ett hjul och märkte att muttrarna var så slitna att det inte gängade. Mina föräldrar har en granne som har däckfirma så pappa ringer  honom men han hade inte muttrar hemma utan behövde beställa. Jag får helt enkelt köra på vinterdäcken några veckor till men ingen fara för kör dubbfritt. Grannen ville dock ha en mutter så att han säkert beställer rätt. Glömde dock att lämna det i Hjo igår så pappa får ett fint brev på posten med en hjulmutter

fredag 25 mars 2016

Underbar start på påsken

Igår var det som bekant skärtorsdagen. Det innebär för oss statligt anställda två timmars arbetstidsförkortning. För mig som jobbar deltid innebär det att arbetsdagen skulle bli ganska kort. Jag valde att flexa och istället passa på att njuta av det fina vädret.

Tog kontakt med ridskolan där jag tar lektioner och frågade om möjligheten att ta en tur i skogen. Det blev bara jag och läraren Karro som red ut. Jag fick i princip välja vilken häst jag ville ha så tog Maple, en trevlig liten blandning mellan new forest och halv blod. Har ridit henne inne i ridhuset men aldrig ute i skogen, så lite kul att testa nytt.

Blev en tur upp i skogen vid Adolfsberg. Blev några galoppsträckor och två gånger i långa galoppbacken. Skit vad det gick snabbt där. Är skillnad på vilket tempo man vågar hålla när man är två i jämförelse med en hel grupp på kanske åtta personer. Vi hade sådan tur med vädret strålande sol och kanske 6-8 grader varmt. Vi såg tussilago, citronfjäril och rådjur på nära håll. Så mysigt. Blev en kanonstart på påskhelgen.

måndag 21 mars 2016

Ibland funkar det inte

Alla relationer fungerar inte. Ibland kan en relation fungera på ett plan men inte på ett annat. Efter ett gemensamt beslut har jag och R beslutat att gå skilda vägar, men att försätta som vänner. Har inget ont att säga om R, fungerade bara inte i en kärleksrelation. Singellivet tar vid igen. Visst känns det tufft, det gör det alltid när något tar slut, samtidigt vet jag att beslutet är rätt.

lördag 19 mars 2016

Renate Chlumska föreläsning och mässa

Cykelmässa i Älvsjö idag tillsammans med farsan. Sweden bike expo heter den och är en mässa för främst cyklister men även fokus på lite idrott i stort. Har varit med ett par gånger tidigare men då har det varit på Kistamässan så detta var första gången jag var i Älvsjö.

Mässan bjuder även på lite olika föreläsningar i år var äventyrerskan Renate Chlumska den vi var mest intresserade av. Jag lyckades få tolk och under de 45 minuter hon höll på och berättade om sitt och Göran Kropps liv och äventyr spetsade vi verkligen öronen för att lyssna (nja kanske inte bokstavligt spetsade öronen snarare ögonen) men i alla fall var det en fantastisk föreläsning med så mycket energi och glädje. Var verkligen värt att lyssna på.

Blev även köp av lite cykelkäder, hittade så billigt, köpte man fem plagg kostade det 500 kr vilket ju är jättebilligt. Ni är drt bara åka hem och prova om det passar.

Vi hade också lite tur. Bokar tåget 19.24 men vi frågade konduktören om det var ok att vi tog det två timmar innan. Och de var nog mest glada för det för är ju bandyfinal i Stockholm idag så kan nog bli mycket folk vid halv åtta tåget. Så redan hslvvägs på väg hem nästan

fredag 18 mars 2016

Montera IKEA möbler

Igår skrev jag att jag varit på IKEA och handlat ett badrumsskåp. Skåpet är i två delar en med dörr och en öppen del med bara hyllplan. Började tillsammans med boendestödet i eftermiddag att montera det och det hela flöt på riktigt bra, en del klar. Ikväll kommer pappa och är kvar till på söndag dock är vi upptagna med annat hela dagen imorgon men kan ändå då lite hjälp av honom med del två. Nöjd och belåten, kvinnor kan montera IKEA möbler de!

torsdag 17 mars 2016

Varierande dag

Kan inte annat än säga att dagen haft sina variationer i alla fall. Lite småstressigt har det varit men helt ok.

Började dagen med ett jobbmöte kl 8 ute hos ett företag. In på kontoret snabbt och hann inte mycket mer än att skriva ut några papper och ta en kopp kaffe innan jag skulle iväg till audiologens forskningscentrum. Örebro gör en undersökning på personer med CI. Många av mina kompisar har blivit kallade tidigare men inte jag. När jag frågade min audionom varför verkade det vara en miss och jag fick en kallelse även jag. Testerna idag innebar dels vanlig hörseltest med toner. Sedan var det olika kognitiva tester via datorn, vissa lätta andra svårare. Några av testerna kände jag mig otroligt dum på när det handlade om att minnas massa konstiga meningar, de lugnade mig dock med att ingen klarar allt så kändes lite bättre att höra det. Det rista testet de gjorde handlade om ljudlokalisation. Det var 12 högtalare och jag skulle avgöra varifrån ljudet kom. Man testade med olika ljud samt med ett CI åt gången sant båda samtidigt. Det testet var skitsvårt. Jag har ju aldrig haft någon riktningshörsel i hela mitt liv och nu skulle jag avgöra varifrån ljuden kom. Mdn kunde tack och lov få poäng även om man inte var helt rätt. Testet visade sig på något konstigt vänster gå ganska bra även om jag chansade Hej vilt. Så chansa är jag bra på är väl slutsatsen jag kan dra :-)

Tillbaka till jobbet, äta lunch ett möte och sen till psykologen. Hann på vägen med att köpa årets första glass, så härlig att kunna avnjuta den ute i vårvädret. Mötet hus psykologen gick bra fick reda på att vi skall ha ett SIP möte 25 april. Lite nervöst men tror ändå det är bra att försöka få ihop alla insatser, psykiatri, hörselvården, kommunen och även Hab är inbjudna även om jag nekades insats via dem.

Sedan hem hämtade släp på macken och mot Ikea. Stolt kvinna att kunna koppla släp alldeles själv :-) iväg köpte ett skåp till badrummet. Lyckades baxa upp det på släpet. En del var rätt otymplig drygt 35 kg och 2 meter långt men allt går med lite vilja. Hem lastar av och sen iväg till tippen med det gamla skåpet. Det fick jag hjälp av en gubbe på tippen att lasta av mycket tacksamt. Nu är det bara att montera skåpet kvar. Det får dock vänta tills imorgon.

Äntligen vår

Det är vårväder för första gången använder jag vårjackan för denna säsong. Solen skiner fåglarna kvittrar säkert för er som hör dem. Underbart. Känner att jag får extra energi av ljuset så positivt så härligt. Våren du är efterlängtad

söndag 13 mars 2016

Ungdomskonferens

I helgen har jag varit på nordiska folkhögskolan i Kungälv på styrelsemöte och ungdomskonferens med unga hörselskadade. Det är några år sedan jag var iväg på konferensen mest för att det inte passat in i övriga livet men nu i år samkördes det med styrelsemötet vilket var utmärkt. Dessutom var det lite kul att faktiskt kunna deltaga nu i år med tanke på att jag blir 30 I höst och att det således är min sista möjlighet att delta igen.

Årets tema på konferensen var stress och utbrändhet. Jag valde själv att föreläsa om mina erfarenheter av att gå in i väggen ochatt kämpa tillbaka. Lite tufft att berätta om det då det ligger så aktuellt fortfarande men samtidigt så tror jag för deltagarna att det var nyttigt att höra berättas av någon som finns mitt i det.

Konferensen bjöd också på föreläsning av en stresskonsult vilket var intressant samt att vi fick testa på yoga och afrikansk dans. Har testat yoga en del innan och var hyfsat bekväm med det men afrikansk dans har jag endast testat på ett par gånger och senast för nästan tio år sedan. Jag känner att jag typ har noll kordination men var lite kul ändå.

Är nöjd med helgen och väldigt nöjd med tolkningen. Kändes även som taltolkningen av min föreläsning flöt på bra

lördag 5 mars 2016

Målarlördag

Glädjas åt det lilla

Just nu får jag försöka att glädja mig åt det lilla att hitta lite små ljuspunkter i tillvaron och försöka glädjas åt saker som jag ändå tar mig iväg på eller genomför. Idag blev höjdpunkten träningen, ett gympass på Friskis kändes skönt, härlig känsla i kroppen efter. Var också nere på stan och köpte en tvålkopp till den nyrenoverade gästtoaletten. Annars märker jag att jag är trött och det får jag nog acceptera med tanke på hur den senaste veckan sett ut. Tänker att denna helgen får bli en slöhelg, sova, läsa, tvätta och lite småfix här hemma. Ibland är just kravlösheten det bästa.

Bättre känsla

Nu känns det bättre med måendet igen, och jag har åter lite energi till bloggandet. Så nu, vad var det som egentligen hände?

Torsdagen för en och en halv veckan sedan besökte jag min psykolog Elin på dövpsykiatrin. Vi har inte jobbat tillsammans så länge och känner inte varandra så bra, men hon är ändå uppmärksam på mitt mående vilket är jättebra. Kände redan innan besöket att jag inte alls mådde bra så skickade ett sms till henne och meddelade att jag gärna ville prata med henne en stund utan tolk. Tycker ibland att det är svårt att ha en trejdeperson med när man mår dåligt och skall berätta varför. Så när det var 15 minute kvar på besöket kastade vi ut tolken och pratade själva. Elin ställde raka frågor och fick raka svar. Med anledning av den ångest jag hade samt destruktiviteten mot mig själv så ville hon att vi tillsammans skulle besöka akutpsyk och hon ville att jag skulle läggas in.

Först belv jag lite chockad över hennes reaktion, tyckte egentligen inte att det var så farligt med mitt mående. Men vid lite eftertanke insåg jag ganska snabbt att hon hade rätt, jag var i en situation där jag var en fara för mig själv. Elin ringer till akutpsyk och meddelar att vi kommer in om ca en halvtimma. De lovde att beställa tolk tills vi kom in. Jag och Elin handlar lite enklare käk på vägen samt går förbi Vasastan där min bil stod parkerad för att lägga i mer pengar och tar oss sedan till akutpsyk på sjukhuset. Väl på plats möts vi av en skötare som vi får prata med, men upptäcker att de inte beställt tolk utan samtalet får ske utan med Elin som lite kommunikationsstöd. Hon kan ännu inte så bra teckenspråk så kommunikationen blev trevande. Jag hänvisade mycket till Elin att berätta hur jag mådde, tycker alltid att situationen på akutpsyk är så pressad att jag har svårt att själv sätta ord på mitt mående. Vi kom fram till att jag behövde träffa läkaren och betoenade att de måste ringa efter tolk.

En och en halv timma efter att vi kommit in så kommer tolken och vi får efter en stund träffa läkaren. Tur att tolken fanns med säger jag bara för läkaren bröt jättemycket och vi övergick mot slutet at ha samtalet på engelska vilket var lättare. Jag hade svårt att berätta hur jag mådde så Elin fick ta över det mesta av det pratet, hon sa också att hon som psykolog ville att jag skulle läggas in. Läkaren ringer sin bakjour och vi kom överens om att inläggning var det bästa. Elin åkte hem då var klockan halv sju så hon hade verkligen jobbat över sin arbetstid och ställt upp till tusen, är jättetacksam för det. Jag blir hömtad av personal på OBS avdelningen och tolken följer med upp.

Jag skrivs in får ett rum (enkelrum tack och lov). Får information om att jag kommer få träffa läkaren troligen nästa dag för bedömning av vidare insats. På fredagen blev det ingen läkarkontakt men får besked av sjuksköterskan att jag eventuellt kommer flyttas till Karlskoga för inläggning. Protesterade väl inte jättestarkt rent verbakt, men uttryckte ändå att jag helst ville vara i Örebro då det är lättare att ta emot besök samt lättare för tolk att komma om det behövs. Oroade mig också mycket för min bil som stod parkerad i Vasastan fortfarande och att det på natten mellan söndag och måndag skulle bli parkeringsförbud på den platsen.

Fredagen gick utan läkarbesök. Jag var trött sov en hel del samt bläddrade lite i tidnignarna. Hade stark ångest men ville inte tillkalla personal även om jag borde, det destruktiva beteendet tog fart. Berättade dock sedan det för personalen. Hade inte så mycket kontakt med de andra på avdelningen under dagen, orkade helt enkelt inte. På kvällen var vi dock några som såg på tv tillsammans och började prata lite vilket var skönt. Lördag förmiddag fick jag träffa läkaren. Jag berättade att jag ville hem på mådagen och han godtog mer eller mindre det på en gång. Jag insåg egentlignen att mitt mående inte var det bästa och att jag borde vara kvar på psyk, men orkade inte sätta ord på mina känslor utan propagerade bara för utskrivning. Fick tillåtelse att med sällskap få permission så jag kunde köra hem min bil. Kunde också packa en väska med lite saker så det kändes skönt.

Söndagen gick och jag frågade om OBS kunde kontakta dövpsyk på måndagen och om de kunde få till en tid där Elin kunde vara med när jag träffade läkaren. Tyckte det är viktigt att öppen och slutenvården kan samarbeta för bästa resultat för framtida behandling. De hade inte denna möjlighet (helknasisgt i mina ögon) utan jag fick själv kontakta Elin och be henne ringa upp OBS. Vi kom övernes om en gemensam tid men först på tisdagen. Söndagen satt jag mycket och pratade med en annan patient vilket var skönt. På kvällen kom åmgesten som ett brev på posten och jag satt och slog mig själv med fjärrkontrollen i ren förtvivlan. Kan säga att mina armar är rejäkt blåa fortfarande.

Måndagen var boendestödet på OBS och vi tog en promenad tillsammans, skönt att komma ut utanför sjukhusets väggar. Tisdagen blev det samtal med läkaren och även Elin var med. Samtalet var väldigt trevande. Jag berättade att jag fortfarande mådde dåligt men ville hem. Läkaren frågade om sjukskrivning men jag tackade nej, vet att går jag bara hemma mår jag mycket sämre. Blev utskriven och fick komma hem i tisdags kväll efter nästan en vecka inlagd.

Idag mår jag bättre, självklart inte bra för måendet vänder inte över en natt. Ville skriva detta inlägg för att berätta för er som läser vad som hänt, lättare att ta det via skrift än att muntligt berätta. Vill också rikta ett tack till min psykolog som reagerade när läget var ganska illa.

tisdag 1 mars 2016

I andras händer

Att vara i händerna på andra kan vara tufft. En maktlöshet, en osäkerhet. Jag vet inte vad som händer. Jag vet faktiskt inte heller vad jag vill. Behov av kontroll,  behov av förutsägbarhet, men ändå är allt så osäkert