Igår träffade jag läkaren här på avdelningen. Vi pratade om mitt mående nu, min asperger och hörselskada. Jag har ibland tyckt inom vården att de inte tar mina nedsättningar på allvar, men denna läkaren sa att ha mina diagnoser är som att ha en ständig utbrändhet, hjärnan är alltid trött och man blir aldrig riktigt utvilad. Jag kanske borde blivit ledsen att få höra detta men blev mest lättad. Äntligen någon som förstår mig, någon som ser hur mycket jag kämpar. Börjar fundera över om min arbetsförmåga snarare ligger på 50 än 75 %, det är däremot tufftt att inse, vill ju liksom jobba och försörja mig själv.
Vi pratade också om att asperger idag heter autismspektrum tillstånd. Vi som fått asperger som diagnos får ju behålla den kvar men för nydiadnostiserade gäller autismspektrum diagnosen. Autismspektrum har tre olika nivåer beroende på hur stor påverkan diagnosen har på ens vardagliga liv. Jag har tagit för givet att jag har nivå ett alltså mindre påverkan. Men läkaren berättade igår att jag har nivå två, som är en ganska stor påverkan på det vardagliga livet. Lite tufft att fp höra men samtidigt bra att de är ärliga och tar det jag sagt till sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar